Take me away.

jamen usch! har jag kommit in i en graviditets depression nu?
det känns som det, känns som jag är inne i en dimma som är svår att komma ut ur.
kunde inte äta på hela dagen igår och kräktes mådde både psykiskt dåligt och fysiskt och kunde inte riktigt tala ut om det till älskling heller när han såg att det var något som inte stämde.
det satt som en klump fylld med elaka hormoner och huvudvärk som satt i ordentligt.
jag tog min gråt i halsen och berättade för babe att jag hamnat i någon obehaglig dimma och kan inte sätta ord på vad det är men att detta är fruktansvärt jobbigt och vill bara lämna allt för en stund och flyga iväg som en fågel.
fick som svar : Jag älskar dig mest av allt, vi kan gå till julmarknaden så du får komma ut på andra tankar lite älskling, älskar bara dig nu och föralltid,behöver du prata ut så finns jag för dig mitt hjärta. Glöm aldrig att du är mitt allt, du kevin och lilltjejen <3 . 
det kändes jätte bra att höra det och jag blev varm men klumpen sitter kvar. hoppas det försvinner snart.

This really sucks!

Varför ska jag drömma sådana hemska drömmar om min lilla dotter.
Jag förstår inte, jädrans hormoner men det räcker nu efter två nätter i rad jag gråtit i sömnen.
jag vill inte drömma mer sådant nu! det gör ont, fruktansvärt ont.

Dröm nr 1.
Ja. vi åkte till göteborg på ett uppträdande och hade gumman i vagnen.
allt var bra tills vi var på den förbannade platsen då jag bad en vän passa gumman för att jag skulle på toa.
när jag kom tillbaka berättade hon att tjejen var borta, någon hade tagit henne.
jag fick panik och sprang bland allt folk och leta och skrek frågade alla men ingen som sätt henne.
jag gick hem till en gammal vän och ringde polisen dem sa att dem skulle leta men det inte fanns mycket dem kunde göra då kom tårarna och paniken rusade från topp till tå inom mig och jag började ge svordommar åt dem och slog sönder allt som var i min närhet och sprang ut ennu en gång och letade efter min dotter.
tillslut satte jag mig och bara grät och visste inte vart jag skulle ta vägen började inbilla mig att jag aldrig skulle få se min dotter igen. :(

Dröm nr 2.
Jag och min älskade satt hemma en dag framför tvn och myste.
Jag började helt plötsligt blöda och jag förstod inte vad som var fel båda fick panik och tog angelsound och lyssnade då vi inte hittade något hjärta.
vi ringde till förlossningen och berättade dem sa att vi skulle komma in. vilket vi gjorde.
där inne säger dem att vi får åka hem för dem hitta ingenting men jag protesterade och sa men hjärtat slår ju inte gör någonting. dem kollade med ultraljud men berättade ingenting.
jag började gråta och tänkte att hon aldrig skulle komma till världen.
där vaknade jag.

Gumman gav ifrån sig en spark som gjorde mig lugn.

april 2010 ♥



Lilla babygirl. 3 månader kvar tills vi möts. tiden har rusat förbi och kommer nog fortsätta göra det.
drömmer mig bort för hur vacker du kommer vara och hur glad storebror kommer bli. :)
längtar till att få dig på bröstet och få känna din nyfödda bebislukt och närhet.
vill se om du är lika lugn utanför som innanför. ♥

Min blomma kommer aldrig att vissna ♥
att du ligger där inne och sparkar ned mot beckenet dvs ligger du på mage, jag känner kärlek.
vi är tålmodig och njuter av denna graviditet alla vi 3 här utanför. ♥



ska faktiskt ta och sova nu efter att ha gos framför tvn.
pums i säng min vän. kram !
Nyare inlägg