Dag 1 , Utmaningen.
Inatt var jag redligt utslagen efter en natt med konstant vaknande från pixies sida, då sov faktiskt thindra som en drottning käkade bara 2 gånger.
jag var så utslagen att jag var i koma kändes det som, kroppen ville inte ge med sig ville liksom inte röra på sig som jag ville, tog ungefär 20 min att ens sätta fötterna i golvet, Thindra skrek i 20 min inatt och hade bökigt med att hitta bröstet , sen har hon möjligtvis svamp så det svider och gör jätte ont på henne när hon kiissar eller bajsar , så salva blir det att handla. när jag väl kommer upp sitter kevin i soffan och kollar på mig då tänkte jag " jisses hur ska detta gå med 3 barn själv , byta blöja, klä på , ge frukost och tralla iväg till dagis" men det gick okey, Kevin samarbetade lite mer, gick bättre en förväntat, han gick och höll min hand hela vägen medans jag drog den där stora vagnen , det är en bit att gå men han trotsade ingenting.
jag trodde det skulle vara en stor utmaning , men dagen är inte slut en han ska hämtas kl 14 ..
har precis druckit en stor kopp kaffe och tagit mig en cigg ska läsa lite i boken " Damp, ADHD och mbd " och lära mig lite mer om det.
Ensam med hjärtat ..
Bloggen har blivit mer som ett andrum för mig, detta med 3 barn är både fysiskt och psykiskt påfrestande eller med barn överhuvudtaget.
det är många gånger som jag känt att jag är otillräcklig, många gånger som jag gråtit och fått så otroligt dåligt samvete många gånger som jag bara velat stänga dörren och gå iväg för stunden många gånger jag stängt in allt och gjort utbrott mot gubben istället.
det känns som jag ibland är ensamstående till två barn, det har kommit känslor då jag är otroligt ensam med det stora fast ändå lilla hjärtat som ska räcka till alla med så stor kärlek att ge.
ibland är jag till och med rädd för att vara själv när gubben är iväg då rusar massa tankar upp med paniken men jag hanterar det så bra och sköter mina kidz istället ..
många gånger har jag också känt just det här " jag orkar inte mer, jag säger upp mig" fast jag aldrig i hela mitt liv skulle göra det , skulle aldrig byta ut detta mot någonting.
jag tror som så att mycket har med den lilla sömnen vi får faktiskt, jag vill hela tiden umgås med människor för att inte komma till detta stadium, jag hittar mina sätt att komma tillbaka till mitt rätta, alla människor har en dold yta och är inte perfekta någonstans, när det händer mycket runt omkring känner jag att jag vill lägga mig ner drömma mig bort och bara hoppas att allt blir till det bättre, som detta med pixie ( astma ) svår astma , klart som fan att jag har svårt att vara glad alla gånger när jag mår dåligt för att dom gör det.
jag har så mycket kärlek att ge, jag ger så mycket kärlek prioriterar dom före mig själv som det ska vara medans en annan kan ta sitt ego och roa sig och inte alls tänka någonting..
Ensam, ensamstående, sambo, förlovad, mamma , kvinna, ungdom, stark . . jag vette fan vad jag är, kanske allting? :/ det känns sjukt mycket bättre att skriva av sig prata av sig en att gå och vänta på bättre tider ..
idag har vi myst med mormor ( min mamma ) bara en sådan sak kan göra mig så lycklig.
det är många gånger som jag känt att jag är otillräcklig, många gånger som jag gråtit och fått så otroligt dåligt samvete många gånger som jag bara velat stänga dörren och gå iväg för stunden många gånger jag stängt in allt och gjort utbrott mot gubben istället.
det känns som jag ibland är ensamstående till två barn, det har kommit känslor då jag är otroligt ensam med det stora fast ändå lilla hjärtat som ska räcka till alla med så stor kärlek att ge.
ibland är jag till och med rädd för att vara själv när gubben är iväg då rusar massa tankar upp med paniken men jag hanterar det så bra och sköter mina kidz istället ..
många gånger har jag också känt just det här " jag orkar inte mer, jag säger upp mig" fast jag aldrig i hela mitt liv skulle göra det , skulle aldrig byta ut detta mot någonting.
jag tror som så att mycket har med den lilla sömnen vi får faktiskt, jag vill hela tiden umgås med människor för att inte komma till detta stadium, jag hittar mina sätt att komma tillbaka till mitt rätta, alla människor har en dold yta och är inte perfekta någonstans, när det händer mycket runt omkring känner jag att jag vill lägga mig ner drömma mig bort och bara hoppas att allt blir till det bättre, som detta med pixie ( astma ) svår astma , klart som fan att jag har svårt att vara glad alla gånger när jag mår dåligt för att dom gör det.
jag har så mycket kärlek att ge, jag ger så mycket kärlek prioriterar dom före mig själv som det ska vara medans en annan kan ta sitt ego och roa sig och inte alls tänka någonting..
Ensam, ensamstående, sambo, förlovad, mamma , kvinna, ungdom, stark . . jag vette fan vad jag är, kanske allting? :/ det känns sjukt mycket bättre att skriva av sig prata av sig en att gå och vänta på bättre tider ..
idag har vi myst med mormor ( min mamma ) bara en sådan sak kan göra mig så lycklig.
