.

Hur jag blev ung mamma.

Hur jag blev ung mamma från början tills nu.

var i vecka 37 med kevin.

från allra första början så hamnade jag snett, mina föräldrar hade det riktigt kämpigt med mig, jag var enormt strulig och gjorde aldrig rätt för mig, jag missbrukade och slogs och det var inte lätt för dem!

dem försökte varje dag att få mig på rätt spår, Socialen var på gränsen att göra lvm och mina föräldrar bröt ihop, allt det här började när jag började röka cigaretter i 4:an med min kusin, jag hade då inga planer på att bli förälder dem var faktiskt väldigt långt ifrån, fanns inte ens i tankarna på mig.

Nu idag skäms jag för det trashiga liv jag levde som inte ens var ett liv, men det var också tack vare detta som gjorde att jag träffade min älskade man och står där jag står idag.

När jag var 15 år träffade jag my love hos en gemensam vän, helt körda var vi men det var verkligen kärlek vid första ögonkastet, det var som en dröm hjärtat slog snabbare varje gång vi kollade på varandra, jag minns att jag och Sandra sökte fest och hörde av mig till honom och frågade om han hade någon på G men han var hos sin syster i norrland, därefter smsade vi och pratade i telen väldigt ofta tills han kom tillbaka till stockholm, men vi var fortfarande inte clean, men den tiden led jag av panik ångest på fullo och klarade inte åka buss,bil,tåg, jag hade en moppe som jag färdades med som också kunde bli min död i det tillståndet vi var i.

Tony kom med rosor varje dag, smycken, nallar skickade så otroligt fina sms hela tiden , åkte tok långt för att stå utanför mig och bara kramas och få träffas, detta fortsatte tills den 14 september 2007 då vi blev tillsammans, hela mitt liv förändrades men också han förändrades, det vart allt mer missbruk och slagsmål, lögner falskhet som hör till i den världen, vi bodde på ett ställe tillsammans, flyttade därifrån till ett annat , en liten stuga långt ute på vishan, skaffade en hundvalp, vår underbara Shottas som vi var tvungna att sälja iväg senare, 4 månader efter vi blivit tillsammans planerade vi otroligt nog ett barn, det var så kevin kom till i soffan i den stugan, som jag innan inte hade i tanken? någon känsla sa att han var den rätta , jag ville avsluta mitt liv där och då och skapa familj med just honom jag skulle kämpa för kung och fosterland för att få han fri från det där, lyckades jag skulle jag lyckas på honom. jag mådde så dåligt första tiden, kräktes konstant , var tvungen att stanna på motor vägen så kräktes jag, kunde inte äta någonting, den tiden flyttade vi till mina föräldrar men det vart inte bättre där, för mig vart det bättre för min mamma tog hand om mig som en prinsessa, hade inte klarat det utan henne.

när jag var några veckor gången så höll jag på att mista kevin, käraste som inte var i ett bra tillstånd skulle schussa mig till vårt fd ställe vi bodde på i början, jag var så dum att jag tillät det , det relaterade till en riktigt fet krock i en rondell jag studsade som tur var på honom och landade med en jävla smäll i backen på rygg och slog i huvudet men hjälmen hade åkt ner, jag låg och såg hur allting snurrade runt omkring mig, såg hur folk sprang fram till mig och hörde massor av babbel jag trodde jag skulle dö, allt vart så overkligt och det enda som susade i mitt huvud var * mitt barn är dött, mitt barn är borta från mig* jag hörde syrener och hur ambulans förarna bärde upp mig på en bår, jag började kvickna till och se hur han sitter och spyr på gräsplätten och hur andra ambulans män tar hand om honom men jag upprepar samma ord * mitt barn är dött, jag har fått missfall, den är borta* hela vägen in till södersjukhuset och gubben åker i ambulansen bakom.

på sjukhuset konstaterar dem att barnet levde och inte tagit skada , alla spänningar försvann och jag stor grät av lycka tills jag inte knappt fick luft för detta barn hade förändrat mitt liv, jag hade kommit till verkligheten jag var ett steg ifrån att vara helt ifrån allt skit som varade runt omkring mig, gubben fick spucken mjälte och låg inne med drop och smärtstillande flera dagar medans jag fick åka hem med skrapsår samma dag

mina föräldrar var på kryssning och vart sjukt oroliga och maktlösa över att vara ute till havs och inte kunna göra någonting.

jag var 15 år, 15 hela år när detta hände och jag vart gravid den bästa dagen i mitt liv då det bildades ett barn i min kropp som jag aldrig trodde vi skulle lyckas med just pga det trashiga  .

jag fick kämpa i 1 år för att få gubben på fötter, alla bad mig lämna honom, sluta ge all kraft på att få han fri, sluta ta så mycket skit som jag tog då, gå vidare med mig och mitt barn. men jag gav inte upp, jag visste att jag skulle klara det jag kämpade tills det gick OCH DET GICK !

tillslut fick han välja, det livet eller mig och barnet , det var ett enkelt val för honom så vi fick in han.

efter det åkte vi till gotland och bara njöt med mina föräldrar, inge alkohol inga droger, inga beskymmer allt gjorde oss starkare, men folk såg ned på mig som mamma, på den tiden fanns det knappt gravida som jag kände det var inte naturligt att bli ung mamma, jag fick mycket negativt från folk och fick ta mycket skit men jag fortsatte stå upp, det kämpiga var bara att stå emot min ilska , innan slogs jag nu kunde jag inte göra det, jag hade hamnat hos kronofogden , blivit kallad till rättegångar, jag ville slippa det nu när jag skulle bli mamma, jag höll mig oftast inne.

vänner backade undan och tyckte jag var tråkigt som slutat festa och blivit mamma, då insåg jag vilka vänner som egentligen var ens vänner, jag har kontakt med dem en idag för i dagens läge är det naturligt att bli mamma i ung ålder. jag visste att jag alltid skulle vara stämplad som missbrukare, jag visste att folk skulle fortsätta kalla mig missbrukare och inte tro på mig att jag fixat det och aldrig skulle utsätta mig själv som gravid och mitt barn för sånt, än idag får jag höra att jag är en missbrukare, en idag får jag höra att jag utsätter mina barn för missbruk och våld , en idag får jag höra hur dålig förälder jag är.

men dessa människor är inte namn givna dem rasar ut anonymt, dem vill inte se och tro att vi förändrats och vårat liv lika så, dem vill tro att vi utsätter våra barn för saker vi aldrig skulle utsätta våra barn för !

vi bodde på ett utrednings hem med kevin frivilligt för hans skull så alla skulle få det bevisat att vi inte missbrukar och missköter vårt barn, vi bodde där i 7 månader med observation först i en egen lägenhet när jag var gravid sen flyttade vi upp till utredningen , en avdelning med andra unga mammor med problem när kevin kommit, sen flyttade vi ner igen till en lägenhet för att dem skulle se att vi klarar av det här livet, verkligheten, familjelivet.

dom såg det och vi fick flytta därifrån hem till mina föräldrar tills vi hittade ett annat.

sen fick vi en lägenhet på valla en stor 1.a på 54 kvm jätte fin , då planerade vi syskonet till kevin dvs Pixie när kevin var 6 månader blev Pixie till och vi insåg ganska direkt att lägenheten var för liten för 4 personer.

jag hade precis fyllt 16 när kevin kom, i 3 år har vi fått stå ut i motgångar , motvindar och ren skit från allmänheten men vi har alltid hållt ihop hand i hand vårt och torrt och stått rakryggade mot detta!

idag väntar vi vårt 3:e barn och är nykterister och drogfria i en stor 2:a och är överlyckliga och ler för det vi klarat ta oss igenom, allt slit och kämp så värt det!

dock är detta svårt att glömma , vårt förflutna kommer ofta upp i tankarna och när vi då får höra någon dra upp vårt gamla och tror att vi missbrukar det känns så jävla tungt!

3 års kämpande för att få detta liv som vi velat ha, det är ingenting man sumpar, jag vet och alla andra vet att vi inte får träffa våra barn om det skulle hända, därför väljer vi att vara ifrån allt istället.

jag skriver det här för att folk ska få en lite klarare bild av hur vi är idag för att jag fått så många kommentarer från anonyma som inte ger sin tro på oss.

utan mina föräldrar, min läkare, och all stöd utifrån hade vi aldrig klarat detta, jag gick på en mödravård för missbrukare och lämnade prover 1 gång i veckan , piss pro det var ett stöd för mig att få lämna piss pro och prata med en kunnig barnmorska och kurator . idag går jag på en vanlig mödravård och det känns jätte bra att känna sig som en mamma med ett bra liv, dock känns det lite att inte få kramas med min föredetta barnmorska som hade mig med kevin och pixie.

så blev jag 19 år och 3 barnsmamma. en förkortning på mitt liv.

det finns mycket som hänt emellan men som är extremt privat.

Ja haha, jag hoppas att jag får en fin julklapp i år:P

Jag fyller år den 20 december:)



Nej nej, jag ignorerar dig inte gumman, jag är bara så sällan vid datorn just nu så jag loggar in från mobilen och då missar jag massa saker hela tiden:S



Jag tänkte åka till tuben på onsdag, ska du dit? Annars blev det rätt mycket för mig dom andra dagarna med läkarbesök osv

Kram!

Blir helt rörd, hela kroppen värkte! Vilket liv, och vilka kämpar, er båda men framförallt du, shit alltså du är helt jävla amazing, vet du de? Du har klarat nått så stprt på så kort tid, du är nog den starkaste människa jag vet om! Helt otroligt!!

Kramar!

Men gud! Wow vilken historia! Jag diggar dig helt som vågar tala öppet!

Och jag tror inte en sekund på att du är en missbrukare än eller ja ni då..ni verkar ju hel sköna!



Kan tänka mg att det är tufft att anonyma fittar sig osv men skit i dom..dom är bara ute att såra folk och trycka ner dom bara för att dom har brist på liv!



Massa kramar till er!

WOW säger jag bara! Du visar verkligen att folk kan förändras. Att man inte ska lyssna på vad alla säger. Det märks i ditt inlägg att du har hopp och tro, och att det finns mkt kärlek i din närhet. Stå på dig tjejen, idioter som inte har nått liv är inte värt att slösa tid på.

Kram på dig och lycka till med bebis i magen och ge en kram från mig och min dotter till dina barn och säg att dom har en väldigt stark mamma som älskar dom :)

kämpa på :) Det klarar ni fint.. Man får höra en hel del om att man är ung och snart har 3.. men det är älv bara att skaka av sig.. jag börjar vänja mig

Är glad att du har klarat av allt det här. Du vet att ja finns och alltid har funnits där. Du är stark tjejen, som har tagit dig ur allt skit och sätter din familj i första hand.



Hoppas att dllt är bra med er. Många kramar

Vilken intressant berättelse. Samtidigt som det inte är s å kul att läsa om hur svårt saker varit, så ser man ändå glädjen och det bra i hela berättelsen! :)



Jag hade inte så mkt hopp till oljan innan jag blrjade använda den, för jag trodde ingen olja kunde göra sådana "mirakel". Men än så länge fungerar den, eller så är min hud bara så pass töjbar. Vi får se hur det blir i slutänden :) Det kommer något fint och fantastisk utav det, och jag tror jag klarar av att ha bristningar sedan när Bebis är född. Men när man väl har barnet i magen så är det inget vidare om de skulle dyka upp, kan jag tänka mig.



Ja. Panodil innehåller inte de ämnen som en gravid inte ska få i sig, men det gör exempelvis Ipren. Men Alvedon är väl som Panodil, jag har för mig det i alla fall=! Nejnej, ett läkarbesök är juh inte så vidare billigt, så man går verkligen itne dit i onödan :D Haha.



Min pojkvän jobbar på ett hyvleri, och hyvlar plank och så vidare. Vad gör din :) ?



Jag tror egentligen, eller jag vet, att jag är den som är mest nyfiken i vårat förhållande, och jag kan verkligen få panik och dampryck om jag inte får veta vad flk pratar om (A) Men jag vet inte, han kanske är jättenyfiken bara att han är väldigt bra på att dölja det ;)



Kramar

han äter från 8 månaders, börja med det för typ 2 veckor sen :) Han äter det lika väl som från 6 månader, tror tillomed han gillar 8 månaders maten mer :)



Vilken historia du har! Shit va stark du är som genomgått allt det du skrev och mer därtill. DU ska vara stolt! :D

kram

gud vad jag känner igen mig i vissa saker du skriver! Du är stark som har klarat dig, som är nykter och din man också! Jag har också missbrukat för lääääängesen och jag har lagt av med allting! Det var som man levde förr och ska folk klanka ner på er för erat förra liv så kan de dra åt fan alltså.. Jag tycker det är så jävla STARKT att sluta! Ni kunde lika gärna ha fortsatt men ni valde bort det och det ska ni fan ha beröm för!!

Vilken fantastisk resa Ni gjort o vad du kämpat, mer än vad ngn ska behöva göra! Du är verkligen ett levande bevis på att människor kan förändras och att man med kärlek, tålamod och förståelse kan ändra människor! Massa cred till dej!

Kram

MammaMorran- funderar på livet & Barn med ADHD/Autism

Starkt av dig att dela med dig av era liv! Ni visar verkligen att ni har förändrats till det bättre. Du verkar vara en helt underbar tjej tycker jag. Bara kämpa på :)



SV: Jag menade att jag hade mkt större mage i v. 23 än du hehe ^^

Jag vet inte om det är förvärkar jag har haft men det har gjort ont precis under magen några gånger, och släppt efter en stund. Svårt och veta när man itne varit med om det innan :P

Kramar

oj vilken berättelse.... käpma på*!



grymt jobbat nu!

Vad duktig du är som verkligen har tagit dej igenom allting som du berättar & förmodligen ännu mer . För de som inte förstår hur stark du är som ändå försöker förstöra för så ska du inte bry dig , du har gjort allting rätt som bodde på obs-hem så att du ändå fick svart på vitt , det är starkt gjort .



Du ska vara stolt över dig själv , och du kommer tyvärr möta avundsjuka människor i hela livet som försöker sätta krokben , oavsett om du varit missbrukare tidigare eller inte , dock fler krokben om du varit missbrukare , det är ju tyvärr så .



det är väldigt fint av dej också att du trodde på din gubbe sommycket som du gjorde & att dy verkligen vann över missbruket även där .



Barn är det mest fantastiska man kan få , för sina barn kan man göra precis VAD SOM HELST !



Lycka till i framtiden & glöm inte bort att du är en stark kvinna med båda fötterna på jorden !

En fin, men tuff berättelse, med ett som tur va lyckligt slut!



Du är tuff, som vågar lägga ut ditt liv sådär på internet tycker jag ! !



Men i alla fall, jag vill bara seja, att jag tycker du är en modig tjej !! mycket ska man gå igenom, men oftast så blir man stark utav det :)



förresten, har du familjeliv? www.familjeliv.se



ha det !



/ Seema