.

Ångest...

Detta gör jag för att ta död på fördomar ! ,
ångest/Deppression är inte ett tecken på svaghet,
det är ett tecken på att du försökt varit stark alldeles förlänge..

jag nekar inte till min ångest som kommer och går till och från, men det gör mig inte till en dålig människa, inte heller en dålig mamma.. den äter upp mig inifrån när den väl här hos mig, jag vet inte vad jag ska ta mig till, allt känns bara så fruktansvärt jobbigt och tungt.. mycket kämpigt här innan sonen skulle lägga sig. när han väl somnat slutade det med att jag satte mig på golvet med mamma i telefonen och bara grät. jag vill bara springa härifrån , kan inte äta, mat är så vidrigt en sån här period, min mor säger att jag måste tvinga i mig för lillans skull annars får hon ingen näring och mjölken blir tunn, jag orkar liksom inte med mig själv, i sånt här läge inbillar sig min hjärna att inte gråta framför gubben min, men mamma fick känslorna komma fram.
jag tror det var bra, en tung börda släpptes från mina axlar, jag känner mig som en usel mamma trots att jag inte är det. vet inte hur jag ska handskas med detta fyfan vad dåligt jag mår.. för att klaga lite till.
Det är väl såhär när man lever i verkligheten antar jag. får sånt dåligt samvete mot mina barn, dem känner av det och det blir snäppet jobbigare .. hoppas denna period är kort. :(
har blivit så pissed off på allmänheten , har inte orkat vara trevlig har varit en i don't care typ, en otrevlig varelse .. kall och jävlig .

måste nog sova med skruttan nu och förhoppnings vakna ur det här.
när jag mår såhär är det svårt att visa kärlek som ja brukar , jag försöker men de är svårt, får ont i magen av att måendet säger annat. =(

Säg vafan du vill, om du ska yttra dig om detta. det är min blogg och har fullständig rätt till att skriva av mig utan dina synpunkter! alla har sina brister, vissa milda andra kraftiga. jag är missköter inte mina barn för en ångest-deppression ska du veta. min familj är dem som gör mig stark !

Den enda komentar jag vill ge på det här inlägget. Är att jag tycker du är så j*vla stark..Klart man får ha depp personer de har ju alla.. Spelar ingen roll om man är mamma eller inte.. Så tycker du är riktigt stark alltså så skriver ut de på bloggen.. För de e många som känner igen sig i det du skriver.Men fortsätt kämpa.. Låt ingen trycka ner dig!!! Du är en underbar mor titta bara på hur bra du har uppfostrat din son :D Han är en guldklimp men det är din lilla tös också :) Stooor styrke kram

men lilla vän, varör har du inte sagt nått, du vet ju att du kan höra av dej till mej. vi bor ju hur nära som hellst!



du fick ju jätte fina bilder i inlägget under! lär dej handskas med den så ska du se att du kommer vara nöjd sen :)



puss o kram

gumman inte ska du må s dåligt:( varför är de så? är de med allt runt omkring med dina små att dem inte mår bra. Du är inte en värdelös mamma, du är den bästa mamman dina barn kan ha och de kan ingen säga nått annat om.



sv: du akn hitta D40 i en affär eller så kan du söka på den genom google och se:)



fotokurser kostar lite olika allt från 500 upp över tusen lappen beroende på vad de är för kurs:)



kram

varför skulle du inte få skriva vad du vill? vad är det för fel på folk som läser bloggar?!

Hoppas att det blir bättre snart! Ta hand om er :)

Kramar

Det du skriver kan jag känna igen mig mycket i. Ibland har jag också bara velat springa iväg, gränsen är nådd licksom, men på nått j-l vis så klarar man av det ändå. Jag tror många många upplever det du uttrycker men vill inte erkänna eller tala om det. Dålig förälder, nej det har som sagt ingenting med det att göra!!! Härligt att få och kunna gråta ut!!! Kram

sv: oh ja! Mammas lille tjockis hihi. Sist han vägde sig ( en vecka sen) då han var 7 veckor så vägde han 5750 gram och 58 cm. Igår blev han 8 veckor :) Din lilla skrutt då? vad väger hon?

kramar!

Som jag beundrar dig ska du veta!

Jag har själv haft depression i flera år, jag vet hur det är när man mår dåligt. Jag beundrar dig att du tar hand om dina barn iaf, jag förstår inte hur du klarar!



När jag mådde dåligt fanns det inget som betydde nått för mig, iofs hade jag inte barn då men jag kan tänka mig att det inte är lätt att ta hand om ett barn då, dessutom 2.



Fy så stark du är, och att du kan skriva det på det sättet och stå för det, så starkt. Jag beundrar dig, och jag hoppas att det är en kort period och snart går över så du kan få vara glad och lycklig istället, det behöver du!



Och en sak till, du är inte någon dålig mama, jag tycker verkligen inte det och förstår inet vad folk baserar en sån sak på? Nej dom kan dra åt helvete istället!



Kramar!

Gud vilket bra inlägg!! Jag kämpar ju också mot min ångest då och då, tycker det har blivit mycket bättre sen jag blev gravid och fick barn faktiskt, men helt "normal" känns det aldrig som jag kommer bli...



sv; Elliot är snart 5 månader nu, och väger nästan 7 kilo. Det går snabbt undan ;)

Kramar

Sämre mamma? Nej bättre och bättre fast du mår dåligt.

En bättre och ÄKTA människa bara. För att du inte leker och spelar att allting är bra, att du vågar erkänna och vågar gå igenom dessa känslor.

Så den som sitter och tycker man är sämre och man misssköter sina nära och kära sämre för att man mår dåligt måste ju ha något fel, och den kan inte klara sig alltbra i livet om den kn så lite om människor.



Kram på dig snart blir allting bra för du är stark!

Wictoria!

Du är en stark och underbar person.

Du klarar det här!

det vet du! <3